Vem var Sigge Parling?

Sigvard Emanuel Parling, född 26 mars 1930 i Forsbacka i Gästrikland och död 17 september 2016, var en svensk fotbollsspelare. Han var vänsterhalvback i Djurgårdens IF, tog VM-silver med Sverige 1958 och vann två SM-guld med Djurgården, 1955 och 1959.

Hur många landskamper spelade Sigge Parling?

Källorna skiljer sig åt. SVT, TT och svenska Wikipedia anger 37 landskamper, engelska Wikipedia 38 och Djurgården själv 39. Landslagskarriären sträckte sig från 1954 till 1960.

Spelade Sigge Parling bandy?

Ja, som målvakt. Han vann SM-guld med IK Sirius 1961, spelade åtta A-landskamper i bandy och tog VM-silver 1961 efter 1–2 i finalen mot Sovjet.

Sigge Parling: Järnkaminen från VM 1958, karriär och död vid 86 år

Q: Varför kallades Sigge Parling Järnkaminen?

Han började som smedsdräng som 14-åring och byggde upp en kraftig fysik. Den hårda spelstilen och bakgrunden i Sandvikens järnbygd gav honom smeknamnet Järnkaminen, och så småningom kallades hela Djurgården för Järnkaminerna.

Sigge Parling, egentligen Sigvard Emanuel Parling, var en svensk fotbollsspelare och en av silverhjältarna från VM 1958. Han föddes den 26 mars 1930 i Forsbacka i Gästrikland och dog där den 17 september 2016, 86 år gammal. Som vänsterhalvback i Djurgårdens IF vann han två SM-guld, 1955 och 1959, och hans hårda spelstil gav klubben smeknamnet Järnkaminerna. Han var dessutom landslagsmålvakt i bandy och spelade VM-final även där.

Fakta	Sigge Parling
Fullständigt namn	Sigvard Emanuel Parling
Född	26 mars 1930 i Forsbacka, Valbo församling, Gästrikland
Död	17 september 2016 i Forsbacka, 86 år
Position	Vänsterhalvback (ytterhalv)
Klubbar i fotboll	Sandvikens AIK, Djurgårdens IF, Lycksele IF, IK Sirius, Gefle IF
Landslaget	37–39 A-landskamper (1954–1960), uppgifterna varierar
Meriter	VM-silver 1958, SM-guld 1955 och 1959, VM-silver i bandy 1961
Utmärkelser	Stor grabb i fotboll och bandy, Hall of Fame 2019

Från Forsbacka till Djurgården

Parling växte upp i Forsbacka utanför Sandviken och började som smedsdräng när han var 14 år. Moderklubben i fotboll var Sandvikens AIK. I oktober 1949 fick den då 19-årige Parling följa med Djurgården på en Europaturné, där laget spelade oavgjort mot Hollands landslag.

I februari 1950 flyttade han till Stockholm. Han värvades av en annan Sigge, den legendariske DIF-ordföranden Sigvard Bergh, även han kallad Sigge. Den första allsvenska matchen blev en förlust mot IFK Norrköping på Råsunda. Vid sidan av fotbollen gjorde han militärtjänsten och utbildade sig sedan till VVS-konsult. Alla spelare var amatörer, och enligt Parling själv fick man 100 kronor för en vunnen match och 50 kronor vid förlust.

Han stannade i Djurgårdens IF till 1960, med undantag för en kort sejour i Lycksele IF i division II Norrland 1957. Det blev 11 säsonger, 195 matcher och 12 mål i den blårandiga tröjan.

Varför kallades Sigge Parling Järnkaminen?

Arbetet i smedjan gav honom en kraftig kropp, och han vägde kring 90 kilo. Det fysiska spelet på ytterhalvplatsen var nytt i en tid då hela matcher kunde gå utan tacklingar. “Jag började som smedsdräng när jag var 14 och byggde upp min fysik med hårt arbete”, sa han till Arbetarbladet 2010, citerat av SVT.

Själv förklarade han smeknamnet med hembygden. Han berättade för en reporter att han kom från Forsbacka i Sandviken, och eftersom trakten kallades Järnriket blev han järnkamin. Snart kallades hela laget för Järnkaminerna, och i dag bär Djurgårdens officiella supporterförening samma namn.

Hårdheten gav honom rykte som benknäckare på bortaplan, men Parling höll emot: “Jag spelade aldrig ojuste eller osportsligt, tvärtom så hatade jag spel som förstörde matchen”, sa han enligt Djurgården. Tillsammans med Gösta Knivsta Sandberg gjorde han vänsterkanten svårspelad både i Allsvenskan och i landslaget.

VM 1958 och finalen mot Brasilien

Parling var ordinarie ytterhalvback i det svenska landslag som tog VM-silver på hemmaplan 1958. I finalen på Råsunda förlorade Sverige med 2–5 mot Brasilien. Bland lagkamraterna fanns Nacka Skoglund, Kurt Hamrin, Reino Börjesson på andra kanten och målskytten Agne Simonsson.

Inför mästerskapet fick spelarna en månads förberedelser som proffs, eftersom förbundet ordnade ledigt från jobben. Det var enda gången Parling fick känna på proffslivet. “Det var helt annorlunda att kunna träna som proffs”, sa han i Djurgårdens historiebok. Han är fortfarande den ende djurgårdaren som spelat en VM-final i fotboll.

Två SM-guld och degraderingen 1960

Djurgården hade köpt in flera stjärnor, och det tog några år innan laget fungerade. 1955 kom klubbens första SM-guld på 35 år, och 1959 blev Djurgården svenska mästare igen. Samma år fick Parling klubbens hedersutmärkelse. Han tog även SM-brons 1953, 1956 och 1958.

Säsongen 1960 blev tung. Han missade våren med lunginflammation, som han drog på sig under en landskamp mot Irland i Malmö. Samma kväll fick han beskedet att Italien stängt ligan för utlandsproffs, vilket satte stopp för ett kontrakt på gång. Hösten slutade med att de regerande mästarna åkte ur Allsvenskan efter en förlust mot IFK Norrköping, hans sista match för Djurgården.

Därefter spelade han för IK Sirius 1960–1963 och Gefle IF 1963–1965, innan karriären avslutades i Sandvikens AIK 1967.

Bandy och en ishockeylandskamp

I bandy var Parling målvakt, först i Forsbacka och sedan i IFK Stockholm och IK Sirius. Med Sirius vann han SM-guld 1961, och samma år spelade han VM-final mot Sovjet, som vann med 2–1. Det blev åtta A-landskamper i bandy. Enligt Arbetarbladet är han, tillsammans med Orvar Bergmark, den ende svensk som spelat VM-final i både fotboll och bandy.

Ishockeyn har ett eget kapitel. Under Djurgårdens turné i Asien 1953 ställde fotbollslaget upp mot Japans landslag i ishockey i Tokyo. Med Sven Tumba Johansson i spetsen vann DIF med 9–5, och Parling gjorde ett av målen. I Sverige räknas matchen som en inofficiell landskamp.

Livet efter fotbollen

Parling arbetade som byggnadsingenjör fram till pensionen. Han bodde med sin fru Nea på en gård i Finnböle i Hedesunda, där han födde upp travhästar, och var engagerad i en kyrkokör. Han utsågs till Stor grabb i både fotboll och bandy, och 2019 valdes han in i svensk fotbolls Hall of Fame. Vid Fotbollsgalan 2007 delade han ut priset som årets mittfältare till Therese Sjögran.

När dog Sigge Parling?

Sigge Parling dog den 17 september 2016 i Forsbacka, 86 år gammal. Han sörjdes närmast av sin fru och två söner. Dagen efter hedrades han med en tyst minut när Djurgården mötte Malmö FF på Tele2 Arena, och spelarna bar svarta sorgeband. Djurgården vann med 3–1.

“Sigge var en av de största fotbollsspelarna Djurgården har haft. Och en ännu bättre människa”, sa sportchefen Bo Andersson till Expressen. Reino Börjesson, som spelade bredvid honom i VM-finalen, sa till Aftonbladet: “Sigge var en härlig person. En verklig kämpe.” Även IK Sirius höll en tyst minut för sin forna spelare.

Mer om Sigge Parling

Hur många landskamper gjorde han egentligen?

Siffrorna går isär. Svenska Wikipedia, SVT och TT skriver att Parling spelade 37 landskamper, engelska Wikipedia anger 38, medan Djurgården och klubbens historiebok räknar 39 A-landskamper. Alla källor är överens om att landslagskarriären pågick mellan 1954 och 1960.

Vilka andra spelade i samma VM-lag?

Parling var en av elva svenska spelare i finalen mot Brasilien. I laget fanns bland andra Kurt Hamrin, Nacka Skoglund, Agne Simonsson, Reino Börjesson och Orvar Bergmark. Kurt Hamrin, som mötte honom i Allsvenskan som AIK-spelare, mindes honom i Expressen: “Han var en god kompis när man var med honom i landslaget.”

Varför fick han aldrig bli proffs?

På 1950-talet var alla allsvenska spelare amatörer med jobb eller studier vid sidan av. Parlings chans kom 1960 med ett kontrakt på gång i Italien, men Italien stängde då sin liga för utlandsproffs eftersom man ville höja nivån på det egna landslaget. “Jag hade ett kontrakt på gång i Italien och det hade gett mig en chans att få tjäna lite pengar på fotbollen”, sa han i Djurgårdens historiebok.

Källor

Bild: Eskil Malmberg / Wikimedia Commons, public domain.

Sigge Parling: Järnkaminen Sigvard Parling, avliden 2016 vid 86 år