Agne Simonsson: VM-finalens målskytt och kungen av Wembley

Agne Simonsson var en svensk fotbollsspelare och tränare, född den 19 oktober 1935 i Göteborg och död den 22 september 2020, som räknas till de största i svensk fotbolls historia. Anfallaren från Örgryte IS gjorde fyra mål i hemma-VM 1958, bland dem ett i finalen mot Brasilien, och blev med två mål på Wembley 1959 “The King of Wembley”. Han är den ende svenske herrspelaren som representerat Real Madrid, och som tränare gav han Örgryte SM-guld 1985.

Fakta	Agne Simonsson
Fullständigt namn	Tore Klas Agne Simonsson
Född	19 oktober 1935 i Göteborg
Död	22 september 2020, 84 år
Position	Anfallare (center)
Klubbar	Örgryte IS, Real Madrid, Real Sociedad, Örgryte IS
Landslaget	51 A-landskamper, 27 mål (1957–1967)
Mästerskap	VM-silver 1958
Utmärkelser	Guldbollen 1959, Svenska Dagbladets guldmedalj 1959, Svensk fotbolls Hall of Fame 2008
Tränaruppdrag	Örgryte IS, BK Häcken, Iraklis

Agne Simonsson i Örgryte IS: från division 3 till Allsvenskan

Simonsson växte upp i Gamlestaden i Göteborg och spelade som pojke i kvartersklubbarna BK René och Marieholms BIK. Som 14-åring kom han till Örgryte IS 1949. Seniordebuten kom 1953, när ÖIS låg i division 3. Laget gick upp i division 2 1955 och nådde Allsvenskan 1958, med Gunnar Gren som spelande tränare och mentor för den unge centern.

Han slog igenom under åren i division 2 och debuterade i landslaget 1957, året innan ÖIS nådde Allsvenskan. Svensk fotboll beskriver honom som en elegant center, en tänkande anfallare med både målsinne och osjälviskhet nog att vara framspelare.

Agne Simonssons mål i VM-finalen 1958

Landslagsdebuten kom den 13 oktober 1957 mot Norge på Råsunda. Simonsson gjorde två mål när Sverige vann med 5–2. Året efter var han given i hemma-VM, och turneringen blev hans genombrott inför hela världen:

• 8 juni, Mexiko 3–0: två mål på Råsunda.
• 19 juni, Sovjetunionen 3–0: ett mål på Råsunda.
• 29 juni, Brasilien 2–5: Sveriges andra mål i VM-finalen.

Finalen förlorades mot ett Brasilien med 17-årige Pelé, men 22-årige Simonsson hade då gjort fyra mål i turneringen och tagit VM-silver. Han är en av tre svenskar som gjort mål i en VM-final. De andra två är Nils Liedholm och Hanna Ljungberg. I truppen fanns också Nacka Skoglund och Kurt Hamrin. Hamrin har sagt till Sportbladet: “Jag minns passningen jag slog till honom under VM, som han gjorde mål på, det var som att han inte kunde missa.”

Wembley 1959: matchen som gav Guldbollen

Den 28 oktober 1959 mötte Sverige England på Wembley. Simonsson gjorde två mål och spelade fram till ett tredje när Sverige vann med 3–2. England hade fram till dess bara förlorat en gång på hemmaplan mot ett lag utanför Brittiska öarna, och efter matchen kallades han “The King of Wembley”.

Insatsen gav honom både Guldbollen och Svenska Dagbladets guldmedalj 1959, och i omröstningen om Ballon d’Or samma år kom han femma. Totalt blev det 51 A-landskamper och 27 mål. Den sista landskampen spelade han den 10 augusti 1967, 2–0 mot Finland.

Real Madrid och Real Sociedad 1960–1963

Succén i VM och på Wembley fick Real Madrid att värva honom 1960. Klubben hade just vunnit Europacupen för femte året i rad och sökte en efterträdare till Alfredo Di Stéfano. Men Di Stéfano gick inte att peta. Simonsson fick bara spela tre ligamatcher säsongen 1960/61 och gjorde ett mål, i 5–1-segern mot Real Zaragoza. Han tillhörde ändå truppen när Real Madrid vann ligan 1960/61 och 1962/63 och Interkontinentala cupen 1960.

Säsongen 1961/62 lånades han ut till Real Sociedad och gjorde 8 mål på 22 ligamatcher. Laget slutade 15:e av 16 och åkte ur. 1963 flyttade han hem.

Tillbaka i ÖIS 1963–1970

Trots anbud från andra klubbar valde han Örgryte igen och bildade ett fruktat anfallspar med Rune Börjesson. Han spelade för ÖIS fram till 1970 och gjorde totalt 206 ligamål för klubben, flest i Örgrytes historia. Ett SM-guld som spelare blev det däremot aldrig.

Tränaren som gav Örgryte SM-guld 1985

Tränarkarriären började i Örgryte 1971–1972. Därefter ledde han BK Häcken 1977–1982, vann division III Nordvästra Götaland första säsongen och tog 1982 klubben till Allsvenskan för första gången. 1983 kom han tillbaka till ÖIS.

1985 vann Örgryte SM-finalen mot IFK Göteborg. Det var klubbens första SM-guld på 72 år och är fortfarande det senaste. När laget året efter låg på slutspelsplats valde ordföranden Ingvar Fast ändå att flytta honom från A-laget till ungdomssidan. Simonsson sade upp sig och arbetade som fastighetsmäklare, tills grekiska Iraklis hörde av sig. Där var han tränare 1988–1990, och år 2000 röstades han fram till klubbens bästa tränare genom tiderna.

Uppdrag	År
Örgryte IS	1971–1972
BK Häcken	1977–1982
Örgryte IS	1983–1986
Iraklis	1988–1990

Mer om Agne Simonsson

Hur dog Agne Simonsson?

Han hade haft problem med hälsan och suttit i rullstol i många år. Brodern Roy berättade för Göteborgs-Posten, återgivet av SVT: “Han blev lite krassligare de sista veckorna och sedan tillstötte en lunginflammation.” Legendaren dog den 22 september 2020, 84 år, och är gravsatt i minneslunden på Kvibergs kyrkogård.

Varför hyllas Agne Simonsson fortfarande?

Meritlistan saknar motstycke: VM-silver, mål i en VM-final, 27 mål på 51 landskamper och Guldbollen. Han valdes 2008 in i Svensk fotbolls Hall of Fame som nummer 30, och Real Madrid hedrade honom på sin webbplats efter beskedet om hans död. Reino Börjesson, som också var med 1958, sa till Sportbladet: “Han hade aldrig ett ont ord att säga om någon.”

Örgrytes anfallare genom tiderna

Simonsson är klubbens främste målskytt, men ÖIS har fostrat flera landslagsanfallare sedan dess. En av dem är Marcus Allbäck, som också tog steget från Örgryte till landslaget.

Källor och externa länkar

• Agne Simonsson på svenska Wikipedia
• Agne Simonsson på engelska Wikipedia
• Agne Simonsson har gått bort (Svensk fotboll)
• Legendaren Agne Simonsson död (SVT Sport)
• Agne Simonsson har avlidit (Aftonbladet)

Bild: okänd fotograf / Wikimedia Commons, public domain.